Irak: Återvänder till ruiner

Qandil work mentioned in the Finnish Foreign Ministry’s newspaper Kehitys-Development.

Terrorgruppen Islamiska staten tappar allt mer terräng i Irak. En del yazidier återvänder hem, men rädslan är stor att något liknande ska ske igen. 

I Sinjar City, tidigare den största staden i Sinjar-distriktet i nordvästra Irak, flankeras gatorna av sönderbombade byggnader. Den arabiska varianten av bokstaven Y är sprayat på många av de raserade husens väggar. Y markerar att husen tillhörde familjer från den etnoreligiösa gruppen yazidier. De sprayades dit av jihadister i terrorgruppen Islamiska staten (IS) när de intog Sinjar-distriktet den tredje augusti 2014. Tidigare under året hade IS lagt under sig stora delar av västra och centrala Irak.

”IS markerade alla hus som ägdes av yazidier och shiamuslimer och sprängde dem”, säger en man från Asayish, irakiska Kurdistans säkerhetstjänst.

Hundratusentals yazidier drevs på flykt. Tusentals dödades eller kidnappades.

Jihadisterna avancerade sedan vidare österut och intog den övervägande kristna Nineve-slätten. Först när IS närmade sig de autonoma kurdiska områdena nordöstra Irak stoppades de av kurdisk peshmerga-armé och amerikanskt bombflyg.

Nu har närmare hälften av de IS-kontrollerade områdena återtagits i Irak. Sinjar City befriades i november 2015. Uppemot 80 procent av bebyggelsen är förstörd. Den heta luften är fylld av betong- och stendamm. Förutom enstaka väpnade milismän syns knappt en människa.

Beskjuts fortfarande

Inifrån ett halvraserat hus i Sinjar City hörs barngråt. Det är 1,5-åriga Kaniwah som gråter.

”Jag har ingen mjölk kvar att amma henne med, men vi har inte råd att köpa mjölk”, säger barnets mamma, 22-åriga Wahida Khero.

Khero återvände till Sinjar City med sin man, deras fyra barn och cirka 30 andra släktingar i maj 2016. Då hade de levt närmare två år på flykt i ett tält i ett informellt läger i irakiska Kurdistan.

”På sommaren var det olidligt hett i tältet och på vintern var det minusgrader. Det gick inte att leva där. Vi återvände hit för att återuppbygga våra liv. Det blir svårt, men vi ska försöka”, säger Khero.

Ingen återuppbyggnad har påbörjats. Huset som familjen bor i är inte deras. Deras hem ligger i ruiner vid fronten till de IS-kontrollerade områdena några kilometer söderut.

”IS beskjuter fortfarande staden med granater ibland. Vi känner oss inte helt trygga här”, säger Khero.

Inga skolor eller hälsokliniker har öppnat.

”I irakiska Kurdistan fick vi bistånd från olika håll, men här får vi inget. Det finns inget hushållsvatten, ingen el och vi har ingen generator. Jag vet faktiskt inte hur vi överlever, men hittills har gud hjälpt oss”, säger Khero.

Endast ett fåtal återvänder

Enligt Internationella organisationen för migration (IOM) har endast cirka 420 personer återvänt till Sinjar City som tidigare hade över 80 000 invånare.

Strax norr om Sinjar City reser sig Sinjar-berget dit cirka 40 000 yazidier flydde när IS attackerade staden. På bergets sluttningar lever fortfarande över 10 000 av dem i informella skjulläger i väntan på att deras byar, söder om fronten, ska befrias.

”IS hade plundrat min butik. Jag fick inte hjälp av myndigheter eller någon organisation att öppna den igen. Det var möjligt tack vare att jag hade lite besparingar och att min kusin sköt till en del pengar”, säger Suleiman.Staden Snuni, norr om berget, befriades från IS redan i slutet av 2014. Jämfört med Sinjar City har bebyggelsen klarat sig lindrigt undan. Trots detta är gatorna folktomma och affärerna igenbommade i stora delar av staden. Tvåbarnspappan Adel Khodr Suleimans matbutik tillhör undantagen. Han återvände till Snuni med sin familj efter åtta månader i flyktingläger i Turkiet.

Affärerna går uselt.

”Nästan alla handlar på krita. De som återvänder hit har inga pengar. Jag kan inte begära pengar av folk som har förlorat allt”, säger Suleiman.

Enligt stadsledningen har endast kring 15 procent av kommunens cirka 148 000 invånare återvänt. Suleiman radar upp flera orsaker.

”Säkerhetssituationen är inte stabil och det finns ingen samhällsservice. Det finns inget stabilt elnät, inget hushållsvatten och inga skolor har öppnat.”

En hälsovårds- och kvinnoklinik har öppnat i Snuni. Läkaren Reem Kareemberättar att bristen på el innebär stora problem.

”På kvällar och nätter får vi förlösa kvinnor i skenet av våra mobiltelefonficklampor.”

Svårt att börja om

I utkanterna av Snuni står 42-årige bondenAmar Khodr på sitt nyplöjda fält. Planen var att odla gurka.

”Men sedan ångrade jag mig. Det finns ingen el till mitt bevattningssystem. Om jag hade köpt diesel till min generator skulle jag ha gått med ekonomisk förlust”, säger han.

Majoriteten av invånarna i Sinjar försörjde sig på lantbruk, men de flesta bönder som återvänder saknar utsäde, arbetsredskap och annat som krävs för att starta om på nytt. Merparten av bevattningssystemen är förstörda. Icke-detonerad ammunition och minor ligger kvar i jorden. Dessutom har bönderna förlorat sina tidigare marknader i områden som fortfarande kontrolleras av IS.

”Tidigare sålde jag mina grönsaker på olika platser i norra Irak. Uppköpare brukade komma hit från ända från Mosul”, säger Khodr.

Hans marknad är numera begränsad till Snuni.

”I dag betalar uppköparna 2 000 dinarer (cirka 1,50 euro) för 20 kilo gurka. Innan IS intog området fick jag 25 000 dinarer för samma mängd”, säger Khodr.

Inga jobb

Även i Snunis grannstad Borek lyser människorna med sin frånvaro trots att de flesta husen är oskadda.

”Det finns inga jobb annat än inom peshmerga och hjälporganisationer. En del återvändare överlever på att odla lite grönsaker, andra äger några får. Vissa får lön från peshmerga eller från politiska partier, men många lever på bistånd från frivilligorganisationer”, säger Boreks borgmästare Sadoun Samir.

I början av 2016 återöppnade Boreks grundskola. Den har cirka femhundra elever. Majoriteten kommer från kringliggande byar och städer. Det är sommarlov och skolans enda anställda lärare, 32-årige Shahah Hamad, sitter på innergården till sitt hus och med några grannar.

”Alla andra som undervisar på skolan är volontärer. Inga andra lärare har återvänt.”

Folk är osäkra på vem eller vilka som styr i Sinjar-distriktet

Hamad säger att folk är osäkra på vem eller vilka som styr i Sinjar-distriktet. Sedan 2005 garanterar den irakiska konstitutionen autonomi för de kurdiska områdena. Det finns dock flera områden som den irakiska centralregeringen och den lokala regeringen i irakiska Kurdistan tvistar om.

Hit hör Sinjar-distriktet som officiellt är under den irakiska centralregeringens administration, men i praktiken kontrolleras det av irakiska Kurdistan. Allteftersom IS har drivits bort har en uppsjö av syriska, turkiska och lokala kurdiska eller yazidiska miliser etablerat sig där. Det får inte Hamad och hans grannar att känna sig tryggare.

Enligt yazidierna är IS massaker den 74:e som drabbar dem under historien. Ett femtiotal massgravar med kvarlevor av avrättade yazidier har lokaliserats i återtagna områden. Mellan 5 000 och 7 000 yazidier, framför allt kvinnor, flickor och barn, kidnappades av IS.

Kvinnor och flickor som sluppit ur fångenskapen vittnar om sexslaveri.

”Yazidierna har utsatts för ett enormt lidande. Denna gång var det IS som massakrerade oss, men det har hänt förut. För att kunna leva här i framtiden måste vi ha internationellt beskydd”, säger 70-årige Kalil Parso.

Nya flyktingströmmar

Över 3,3 miljoner irakier har blivit flyktingar i sitt eget land sedan januari 2014. Samtidigt återvände cirka 744 400 internflyktingar till sina hem mellan augusti 2014 och juni 2016.

I irakiska Kurdistan finns cirka 1,8 miljoner flyktingar. Majoriteten är yazidiska och kristna internflyktingar, men det finns även ett par hundratusen syriska flyktingar. En stor del av dem bor utspridda i ett 20-tal läger.

Abdullah Ali, fältkoordinator på hjälporganisationen Qandil i staden Dohuk i irakiska Kurdistan, säger att oavsett hur svårt livet är i lägren så föredrar många att stanna där för tillfället.

”I lägren finns åtminstone el och vatten. Flyktingarna kan åka till kurdiska städer. Även om det är svårt hitta jobb så finns en liten möjlighet. Nästan alla vill återvända hem, men de vill vara säkra på att vad som hände aldrig kommer att ske igen.”

Ali säger att en del återtagna områden i princip är omöjliga att återvända till på grund av förstörelse eller för att de ligger för nära fronten.

”Men andra områden är trygga och det är fullt möjligt att återvända dit. Ju fler som återvänder, desto större blir pressen på frivilligorganisationer och FN-organ att ge stöd till området.”

Behoven är enorma såväl av att återuppbygga infrastruktur, bostäder, skolor och sjukhus som av att skapa försörjningsmöjligheter i de återtagna områdena. För tillfället förbereder sig irakiska Kurdistan på en ny flyktingström. Slaget om den IS-kontrollerade miljonstaden Mosul väntas snart börja. IOM beräknar att över 600 000 Mosulbor kan komma att fly. FN talar om 1,2 miljoner flyktingar.

”I irakiska Kurdistan planeras fyra nya läger, men när slaget om Mosul börjar kommer inte myndigheterna i irakiska Kurdistan att släppa in fler flyktingar. Läger planeras istället att byggas i Mosuls utkanter”, avslutar Abdullah Ali.

TEXT OCH BILDER BENGT SIGVARDSSON

Skribenten är svensk frilansjournalist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

fifteen − 6 =